Sitter i skolan och tar det lugnt, sitter och funderar på kärlek. vad är kärlek egentligen? Jag har precis förlorat den enda killen jag verkligen vill vara tillsammans med pågrund av att jag stod upp för mig själv och sa emot! Så han var väll inte värd min kärlek kan man säga?!

 

Jag vet varken ut eller in längre, orkar knappt plugga eftersom tankarna och frågorna är så många..jag tror jag behöver hjälp, igen. Men orkar jag?

Det är sjukt jobbigt att ha en timmes lektion utan lärare, man får liksom ingenting gjort och man sitter bara och glor. Som sagt så har lilla jag flyttat ut till Fårösund (Gotland) och pluggar på en Folkhögskola aka bor på skolan as well.

 

Jag trivs jätte bra ibland och ibland vill man kjuta varenda jävel här, dock pågrund av bara en person. Men jag lovar att jag inte har kjutit någon, än. På dagarna går jag i skolan som är några meter ifrån lägenheten som jag delar tillsammans med en tjej som heter Marie och efter skolan så brukar jag sitta på rummet eller umgås med människorna som också bor på skolan.

 

Nej nu skall jag ha lunch!

Jag längtar efter frihet. Jag vill skonas för mina synder. Känna livets glädje och tömma mina variga sår. Men vägen som leder dit finns ingen stig till. Som rakhyvelns skaft som skär i min hud, fylls jag av ångest och depression. Att må som jag gör, finns det massa fler utav.

Att världen är så grym, är ett frågetecken. borde inte alla få vara lyckliga och ta hand om varandra istället för att försöka vara bättre och häftigare? Vi människor är stora egon som vill ha allt nytt och fint. Kränker dom som bara försöker vara den dom är.

Jag spyr över samhället! Över allt som bara förstör! Inte konstigt att fler ungdomar väljer att ta livet av sig. Jag vet att alla har en dröm, ett mål och en längtan. Låt dem som är oskyldiga få en chans att må bra, även om man gjort dåligt ifrån sig förut så är alla värda en ny chans att få nå sina mål. Sluta skrik hora och massa saker som nästan alla hör varje dag när dom går förbi ett gäng. Ni är inte tuffa, det är ni som är idioter och borde skämmas!

Det enda jag vill är att få må bra igen och sluta göra misstag om och om igen. För jag känner inte mig själv längre. Har blivit någon annan än den jag var och vill vara. Förut hade jag en drivkraft och drömmar. Nu är jag bara tom och förvirrad. Gör saker som får andra att bli ledsna och besvikna. Det värsta är att jag tas ifrån mina chanser att en dag ställa mig framför spegeln och se en lycklig och självsäker kvinna, Idag ser jag bara ett mörker av dimma.

Att jag försökte ta livet av mig för ett tag sen är inte bara en chock för andra. utan för mig själv med. Att inse och förstå att jag verkligen mår dåligt och har typ krossats i tusen pusselbitar, som tycks inte passa ihop hur mycket jag än kämpar och försöker. Så jag kan inte säga att jag ej har en anledning till att stänga mina ögon och aldrig vakna upp igen.

Som sagt, så hoppas jag att ni förstår mig nu, jag försöker inte få er att bry er om mig. Försöker bara få alla människor att inte se ner på mig och tro jag är dum i huvudet. Att alla skall sluta snacka massa skit om mig! Orkar inte höra från alla håll vad människor tycker om mig. Kom till mig och snacka. Elller ni kanske är fega? Fattar ni inte att jag är en människa också? Jag kan gråta och känna smärta precis som ni! Den dagen ni sitter och gråter för ni mår dåligt, ska jag spotta i era ansikten! Skrika med all min stämma om hur värdelösa ni är. Kanske ni då förstår hur ledsen man blir. Känner hur man krymper ihop och försöker bara gömma sig. Så stanna upp och tänk efter, eller kom och säg vad ni tycker om mig, till mig. Istället för att springa runt och tro ni är coola.

Idag är det soligt här på Gotland, men jag sitter inomhus :)

Ska ta en promenad, kanske, sen.

 

Förlåt om jag varit dålig på att uppdatera här men jag har haft lite problem med mig själv.

 

Annars idag har jag fotat mig själv :) Egenkär som jag är^^

 

Me jag skriver mer senare

Well kommer du ihåg när du var som en vän för mig
Du vet du var så stor att jag skulle dö för dig
Och jag trodde nog att det skulle vara så
I resten av mitt liv för detta skulle ingen kunna ändra på
Men så kom den där dagen då du slog mig
Lät mig förstå att du bedrog mig
Och nu sitter jag ensam
Och hatar att jag lät dig ge mig den där känslan

Nu har jag fått nog av dig
Du följer aldrig med mig och du får aldrig mig att må bra
Nu har jag fått nog av dig
Du följer aldrig med mig och du får aldrig mig att må bra

När jag fick dig att se rött
Så kunde jag leva på att låta dig skrika dig trött
Men när du kommer ett steg närmare än vad du får
Så kommer allting bara sluta i öppna sår
Som du får mig att blöda ut
För du karvar och vrider din kniv som ett djur
Och varje varvallt detta går runt i mig
Så känner jag att du måste ut ur mig

Nu har jag fått nog av dig
Du följer aldrig med mig och du får aldrig mig att må bra
Nu har jag fått nog av dig
Du följer aldrig med mig och du får aldrig mig att må bra

[Nu har jag fått nog av dig
Du följer aldrig med mig och du får aldrig mig att må bra
Nu har jag fått nog av dig
Du följer aldrig med mig och du får aldrig mig att må bra]

Nu ska jag leva själv
Nu ska jag leva själv
Och allting för mig är bara jag och endast jag
Nu ska jag leva själv
Nu ska jag leva själv
Och allting för mig är bara jag och endast jag

Sitter hemma och tar det lugnt, har varit på tatoo-studion med Elona, Anne och Sandra. Sandra tatuera sig och Elona pierca bröstvårtan. Själv sköpte jag bara en ny piercing.

 

Ikväll kanske man ska vara med Rolle eller så vet jag inte, kommer väll på något annars.

 

Skoldagen gick bra, var kanske inte världens flitigaste men men, är trött så.

sitter på jobbet. Det går strålande. Saknar Roland. Kan inte skriva mer nu, puss

Jag försöker ju le, jag försöker hålla tillbaka känslorna så gott det går. Men fattar du inte att det är jävligt svårt för mig när du endå ska hålla på och gulla? Vad fan är det du begär av mig? Så jävla tom just nu, har tappat gnistan totalt kan jag konstatera (meddela)!!

Jag som hade allt ordnat, allt var på sin plats. Sen dyker du upp och vänder och vrider på min tillvaro så nu är jag helt förvirrad. Du måste fan acceptera att jag är känslig, jag är skör som glas och det har jag jävligt bra motiv för att vara! Så sluta behandla mig som om jag var en av alla andra, för jag är inte det. Jag är speciell på både ett bra och dåligt sätt. Jag hoppas verkligen du tänker ta vara på mig nu. Annars så kommer det bli som det blev ikväll och jag klarar inte av att gråta och känna panik-ångest över en kille. Så snälla ryck upp dig och stå för dina jävla, så kallade känslor för mig.

Mitt hjärta är krossat, jag känner mig helt tom. Vet inte vart jag skall ta vägen eller vad jag ska ta mig till. Känner mig lurad, bedragen och utnyttjad. Varför skall det alltid hända mig dåliga saker? Varför hamnar jag i ett hörn och gråtande kämpar jag att le. Hur kunde du göra såhär mot mig? Du sa så mycket, sen kastar du bort mig. Ändå så älskar jag dig, men jag frlåter dig inte. Du skall prata om hur sårad du varit, sen går du och sårar mig utan någon anledning. Jag vill så gärna hata dig Roland. Jag vill äcklas, men ändå gör jag det inte, jag förlåter dig. Har ett hjärta, det har jag. Men hur mycket klarar mitt lilla hjärta av igentligen? Klarar det av att bli trampat på? Jg vet inte och vet inte varför jag heller god tar detta. Hur jag kan förlåta. Men det är den jag är, den som alltid få gråta själen ur sig. Så kommer det antagligen alltid att vara. Men jag kommer kämpa för att sätta stop för sådant här. För jag tror inte jag kommer klara av att ta mer. För jag förtjänar att må bra, precis som alla andra förtjänar det, god eller ond - sak samma.

 

Jag vill skriva och tacka mina underbara vänner för att ni finns för mig och stöttar mig. Jag uppskattar verkligen er och kommer alltid att hålla er kär, ni vet vilka ni är.

 

Men nu skall jag försöka sova och koppla bort alla känslor och tankar, försöka få sömn och vila ut. För imorgon är en ny dag som kommer med nya händelser. Jag hoppas bara att det kommer bli en bra dag.

God natt.

Jag klarar inte av detta, jag krymper ihop. Jag vill inte se det som sker med mig, vill inte acceptera det. Allt jag kämpat för har gått i kras. Det gjordes nämligen ett val. Ett val som förstörde allt.

Sitter hemma hos älsklingen  Han är påväg till sin praktikplats, sista dagen. Vi har vart och handlat läsk och smått, gott. Han köpte massa kladdkaka som han skall bjuda gubbarna på jobbet. Jag köpte det mesta till mig själv. Det blev glass, youghurt, läsk, energidryck och milkshake. Hihihi^^!

 

Idag strålar solen starkt och varmt. Härligt! Kanske lägger mig ute och solar lite

Men nu skall jag se lite film och vila en stund.

 

Skriver senare under dagen.

P.s , skall på krogen ikväll  & älskling skall med.

Så många gånger man vill glömma det svåra i ens liv. Man vill fortsätta och gå vidare.

Men kom ihåg en sak innan du gör detta val, det du glömt, det stannar kvar. För det var ett val som gjordes, ett val som förändrade något i ditt liv. Det kommer aldrig att glömmas, det hålls vid liv.

 

---

Att en vän skall lyssna på skitsnack, sårar mig djupt. Nu har ju den vännen bett mig dra. Utan någon somhelst anledning, inte i grunden. Bara falska ord. Men som jag ser på saken så är det hennes förlust. För när hon ser sanningen i ögonen så kommer hon krypandes tillbaka. Det är då jag kan stå stolt framför henne och skaka på huvudet, utan några ångerkänslor.

 

De val man gör i livet måste man stå för, så är det bara. Och det brde nog alla veta vid det här laget. Men som sagt, vissa kan inte acceptera sina misstag. Det är deras förlust. Så va alltid en ärlig person, då kan ingen slita dig itu.

Jag försöker hitta min mamma i oaxaca mexico. Om någon av en anledning vill hjälpa så höra av er. Utan att veta ens vem hon är, kan jag inte ta det första klivet in i vuxenlivet. Mina frågor måste ha ett svar!

Jag ser på solens vackra strålar, jag ser en ljusare dag.

Imorgon blir det nya tag. Jag glömmer aldrig den tid då allt inte stod rätt till.

Men det är det förflutna, en ny väg jag nu går.

Hur många gånger har du legat i din säng, gömt ansiktet och aldrig velat gå ut igen.

När någon du ville ha, inte ville samma sak. Dina tårar rinner och du vill inte finnas mer.

Tänk då på dina vänner, dem som håller dig kär. Utan dem, skulle du aldrig klara dig i denna värld.

 

Kärlek kommer och kärlek går, men glöm inte bort dina vänner, som kan torka en tår eller två.

För dem står vid dina sida, även om himlen är grå. Vänner kommer, vänner går. Men det är du som väljer vart du vill dem skall stå. Ta vara på dem och skänk dem dina kärlek, så kommer du märka att du behöver inte känna smärta.

stress är en plåga, en plåga som du bär.

Du anar att det kommer gå illa, om du inte stannar en stund och står stilla.

Att stressa kommer du göra, flera gånger under ditt liv.

Men tänk på all den tid som du då förlorar i ditt liv.

För utan de lugna stunder, som du behöver ha.

Kommer inget att fungera och det kommer du inse en vacker dag.

När du känner dig nere, när inget går som du vill.

Titta mot himlen, se stjärnorna glimmra.

Blunda en liten stund och öppna ögonen igen.

 

Du kommer känna att allt kommer ordna sig, att allt kommer bli bra.

För det kommer imorn, en ny bättre dag.

Fick nyss ett mail om att jag blivit publicerad igen, nu är det ca 3-4 fjärde gången. Du kan läsa mina texter här :